Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
för hon hörde Nastkas röst därinne, men gick
igen utan att säga ett ord åt henne, hon ställde
sig framför spegeln och snyggade sig, hon
kastade ved på elden, funderade på vad det var
för angelägen sak hon skulle göra... men hon
kunde rakt inte minnas, hon visste varken ut
eller in... mindes bara, att Antek väntade borta
vid halmdösen... Än en stund snodde hon
huvudyrt omkring i stugan, så svepte hon förklädet
om huvudet och gick ut.
Tyst smög hon sig förbi fönstren, utefter
gaveln och in på den smala stigen mellan
apelgården och vedboden, de snöhöljda trädgrenarna
lågo som ett tak över den, så att hon måste
böja sig ner.
Antek stod på lur vid stättan, han rusade på
henne som en varg, nästan bar henne över och
drog henne bort till halmdösen, som stod strax
på andra sidan vägen.
Men i dag hade de ingen tur, ty knappt hade
de krupit in i dösen, knappt hade deras läppar
mötts, förrän Borynas stämma ljöd, skarp och
skallande:
— Jagna, Jagna!
De foro åtskils som om blixten slagit ner
emellan dem. Antek tog ett språng och började
nerhukad springa utefter apelgårdarna, och Jagna
rusade uppåt gården utan att akta på att
trädgrenarna sleto förklädet från hennes huvud och
yrde över henne med sitt puder. Hon gned
ansiktet med snö, tog ett fång ved i vedboden och
återvände långsamt och lugnt in.
Gubben sneglade på henne med något
konstigt i blicken.
— Jag tittade in till grålian, för hon stönar
så besynnerligt och vill bara lägga sig ner...
— Jag sökte efter dig i lagårn, men såg inte
till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>