- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
145

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

— Då måtte jag ha varit inne i vedbon redan,
jag har varit efter ved.

— Men var har du fått all snön på dig?

— Var? Det hänger ju långa tappar från taken,
och bara man snuddar vid dem, ramlar de ner
på en, förklarade hon lugnt, men vände bort
ansiktet från elden för att dölja sin rodnad.

Men gubben lurade hon inte. Han spände ju
inte ögonen i henne för uppenbart, men såg
mycket väl ändå, att hon var eldröd i ansiktet och
ögonen glödde som om hon haft feber. En dov,
obestämd misstanke smög sig in i hans hjärta,
svartsjukan började grina och morra i honom som
en hund och lade sig på lur. Länge funderade
han hit och dit, och till sist fick han för sig, att
det var Mateusz som mött henne och tryckt
henne mot ett staket någonstans.

Nastka kom i detsamma in och hälsade, och
han började genast förhöra henne.

— Nåå, Mateusz är ju kry nu igen, eller hur?

— Jo, vackert kry.

— Jag hörde av någon, att han varit i vespern
och har gått omkring ute i byn, he? slog han
fram med ögonen på Jagna.

— Folk pratar, Mateusz kan knappt röra sig,
inte ens resa sig i sängen kan han, han spottar,
inte blod längre, det är det enda. Jambrozy har
satt blodiglar på honom i dag, och nu har han
rört till flott och brännvin, och de styrker sig
båda två så man hör ända ut på vägen hur de
sjunger.

Han frågade inte mer, men sina misstankar var
han inte kvitt. För att göra slut på tystnaden,
som tryckte henne, och komma ifrån hans lurande
ögon, som inte gåvo henne någon ro, började
Jagna. vidlyftigt berätta om pan Jaceks besök.

Boryna blev mäkta förvånad, han funderade
och sinnade — vände och vred på vart ord, och
10. — Reymont, Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free