- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
152

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

skulle det komma tio, från Modlica femton, från
Dembica åtta eller så, av rzepeckierna hela tjugu
stycken — men från Lipce inte en enda. Och
alldeles tvärsäkert var det, för själve
skogvaktarn, som. hade varit i mässan, hade bekräftat det.

Ett sådant stort elände, ett sådant svårt slag
för somliga!

Det fanns ju i Lipce knösar så rika att de pöste,
det fanns det visst, det fanns också ringare folk,
som inte heller behövde fråga efter förtjänsten,
det fanns sådana, som voro fattiga som kyrkråttor
men inte låtsades om det för att hålla upp
vänskapen med de rika och gälla för lika goda
som de. Men det fattades inte heller daglönare
och folk som inte ägde mer än stugan sin.
Somliga förtjänte sitt uppehälle med att tröska hos
gårdsägarna eller arbeta i sågen eller taga vad
som bjöds, och de skrapade ihop så pass att de
med nätt nöd drog sig fram, men så fanns det
en fem stycken familjer, som vintertid inte hade
något arbete i byn, och just de hade hoppats på
timmerhuggningen som på sin enda räddning.

Vad skulle de nu ta sig till?

Vintern var sträng, knappt någon hade en
sparad slant, för flera var potatisen redan slut, nöden
hade bänkat sig i stugan och svälten stod och
grinade vid husknuten, till våren var det långt,
och hjälp stod ingenstans att få. Inte underligt
att det kändes tungt och bekymmersamt. De
kommo tillsammans i stugorna och funderade hit
och dit, och till sist vandrade de hela högen i väg
till Klemb och bad honom föra dem an till hans
vördighet. Men Klemb ursäktade sig med
dotterns trolovning, andra slingrade sig också undan
som ålar, ty sig och sitt var det enda de
bekymrade sig om. Häröver förgrymmades Bartek
från sågverket, som fast han själv hade arbete
alltid höll med de fattiga, och han tog med sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free