- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
153

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

Filip från andra sidan dammen, Stach, Bylicas
måg, Bartek Kozlow och Walek med sneda
munnen, och de fem gåvo sig åstad till hans
vördighet för att be att han skulle lägga sig ut
för dem hos godsherrn.

De blevo borta länge, först efter
vesperguds-tjänsten kom Jambrozy springande över till
Ko-busows och berättade, att nu voro de inne hos
prästen och rådförde sig, och sedan skulle de gå
raka vägen till krogen.

Under tiden hade det hunnit bli kväll,
afton-rodnaden hade brunnit ner, ännu glödde det litet
därborta i väster, som från slocknande kol under
aska, och långsamt svepte jorden nattens svarta
kappa om sig. Månen var ännu inte uppe, men
från den torra, frusna snön steg ett kallt, isigt
sken, som kom vartenda föremål att se ut som
dött och klätt i liksvepning. Stjärnorna började
också blänka fram på den mörka himlen, och
de lyste så stora och tindrande uppe i sina fjärran
rymder att det bredde sig ett glitter över snön.
En sådan köld blev det att det ringde för öronen
och det allra svagaste ljud hördes vitt omkring.

I stugorna tändes ljus, och man skyndade på
med kvällssysslorna. Ännu bar man vatten från
dammen, ännu knarrade gångjärn, kritter råmade,
£n släde ilade hemåt och folk storsprang över
gårdarna, ty kölden brände i ansiktet som glödgat
järn, men undan för undan vart det tyst i byn.

Från krogen åter hördes musiken allt ljudligare,
och från nästan varenda stuga gav sig någon
i väg dit, somliga för att få höra nytt, andra för
att vara med om förlovningskalaset, och ännu
andra bara för att supen lockade. Kvinnfolken
tyckte förstås det blev söcknigt att sitta
ensamma hemma, flickorna blevo som ifrån sig
av att höra musiken, och bäst det var smeto de
i väg i mörkningen, som det hette för att hämta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free