- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
156

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

upp ur sängen för att få komma ut och träffa
folk. Han beställde sig genast en brännvinsglögg
med honung, satte sig vid sidan om spisen,
smuttade och slängde fram ett muntert ord till än
den ene än den andre av sina bekanta. Men
plötsligt tystnade han, ty Antek hade uppenbarat
sig i dörren. Denne blev honom varse, men med
högdraget lyftat huvud och en blixt i ögat gick
han honom förbi som om han inte såg honom.

Mateusz reste sig upp och ropade:

— Boryna! Kom hit!

— Vill du mig något, så kom själv, svarade han
stramt, i tro att Mateusz sökte gräl med honom.

— Jag skulle vilja komma, men jag kan ju
inte röra mig än utan käppen, svarade den andre
fogligt.

Antek var alltjämt misstänksam, och med
bistert rynkade ögonbryn närmade han sig, men
Mateusz grep hans hand och drog honom ner
bredvid sig på bänken.

— Sitt hos mig! Du har skämt ut mig inför
hela världen, gav mig så bästaht att de kallade på
prästen, men jag har inget agg emot dig och
tar första steget till förlikning. Ingen har ännu
rått på mig, och jag trodde inte den fanns som
gjorde det. Du är sannerligen én dunderhuggare:
ätt kunna ta én karl som jag och kasta honom
som en hötapp...

— Ja, för du var jämt så ettrig mot mig i
arbetet, och så pratade du något oförskämt snack
som jag inte tålde höra, och jag blev så ifrån
mig, så jag visste inte vad jag gjorde...

— Ja, det är sant, det är sant, jäg medger det
själv, inte för att jag är rädd för dig, utan för att
rätt skall vara rätt... Men kors, så du gav mig,
jag spottade klara bloden, revbenen sprang tvärt
av, men seså, skål på dig, Antek, var god nu
igen, jag har inget agg mot dig, fast ryggen värker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free