- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
157

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

ännu... Du är visst ändå starkare du än Wawrzek
från Wola?

— Ja, den klådde jag upp på marknan under
skörden, så att han lär ligga ännu...

— Wawrzek? Jag har hört det berättas, men jag
ville inte tro’t. Hör du, jude, hit med arrak och
det på eviga minuten, annars vrider jag näsan
av dig, skrek han.

— Men det där du skrävlade om för karlarna,
det är ju inte sant? frågade Antek sakta.

— Nej, det är inte sant, det var bara i förtreten
jag sa’t... för roskull... inte brukar jag...
svängde han sig och synade flaskan mot ljuset för
att Antek inte skulle läsa sanningen i hans ögon.

De drucko varandra till både en och två gånger,
sedan, bestod Antek, och de skålade på nytt
och blevo sittande där sida vid sida i sådan
broderlig sämja att folk just förvånade sig.
Mateusz, som redan tagit sig grundligt till bästa,
skrek åt spelmännen, att de skulle klämma i
ordentligt, stampade takten och gycklade med
pojkarna, men så tystnade han och började viska
Antek i örat:

— Ser du, det är också sant, att jag försökte ta
henne med våld, men hon klöste mig i synen,
så jag såg ut som om jag legat, framstupa i en
törnhäck. Du föll henne bättre i smaken, jag
vet det mycket väl, så neka inte, och det var för
det hon inte ville titta åt. mig... När oxen inte
vill gå hjälper inte klå, Kors, så svartsjuk jag
var.! Men att en flicka som fyon — vackrare
står väl inte att finna — skulle gå och gifta, sig
njed gubben, det kan jag inte begripa— Så
illa gjort emot dig...

— Värre kunde hon aldrig göra mig, stönade
Antek och höll, på att flyga upp, så brände det
till : i honom vid påminnelsen. Men så bara svor
han en ed och mumlade något för sig själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free