Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
— Luskaluverna, de behöver inga hästar för
lössen drar dem.
— Judedrängar!
— De kunde just passa till hundar, eftersom de
har så gott väderkorn.
— Vädrade att det fanns något att få på
herr-gårn och kom svansande.
— Tar arbetet ifrån folket här.
— Vi skall kamma lössen av er, så skallen
följer med!
— Judarna behövde drängar, och därför kom de
strykarna sättande.
Tillmälena haglade, en och annan hötte med
näven och ville ge sig på dem, allt tätare blev
ringen och allt hetsigare skränet, ty brännvinet
hade börjat stiga åt huvudena. Men de andra
svarade inte ordet; bara klämde knäna om sina
knölpåkar, drucko öl, tuggade på korven de haft
med sig och kastade trotsiga, orädda blickar
omkring sig.
Det kanske skulle ha slutat med slagsmål, om
inte Klemb kommit utspringande och börjat
förmana och be och fått medhåll av Jambrozy och
storbönderna. Kobus, som varit den värste, blev tyst,
de andra drog man bort till krogdisken och bjöd
traktering. Sedan spelade musiken upp igen, och
Jambrozy började åter duka upp sina
rövarhistorier om krigen, Napoleon, sin kapten, och sedan
berättade han också andra lustiga paschaser, så
att folk vek sig dubbla av skratt. Bifallet
muntrade upp honom, och redan bra på kulan vräkte
han sig över bordet och talte:
— En historia till skall jag berätta innan jag
slutar, men en kort, för jag har brått till dansen,
och flickorna tittar snett för att jag inte kommer.
Som ni vet är det förlovning i dag mellan Klembs
dotter och Wicek- Socha. Om jag velat, skulle
det kunnat vara min och Malgoskas, det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
