- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
163

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

med hög röst, drucko varandra till, sade sina
meningar och hade det trivsamt. Spelmännen
filade, och den ena yrande dansen följde på den
andra. Trångt var det och många knuffar
vankades, men i ett huj bar det ändå i väg över
golvet, och det skreks och det stampades i, så
att golvtiljorna knakade och krogdisken darrade.

Det var en riktig gamman, alla togo del med
liv och själ.

Så var ju också vintern kommen, folket hade
tagit handen ifrån moder jorden och rätade de
böjda ryggarna och de bekymrade sinnena. Alla
sträckte på sig och växte ett par tum, alla blevo
jämlikar i frihet och sorglös vila, var och en trädde
fram som en man för sig. Det var med folket
som med skogen, där man inte urskiljer de enstaka
träden om sommarn, ty samma gröna skrud höljer
dem alla, men bara snön faller och marken blir
täckt, då ser man vart träd särskilt och känner
genast igen, om det är en bok eller asp eller ek...

På det viset var det också med folket.

Antek och Mateusz voro de enda som inte rörde
sig ur stället. De sutto där i broderlig sämja och
språkade lågmält om allahanda, och ideligen kom
någon och sällade sig till dem och flickade in
något ord. Stach Ploszka kom, Balcerek kom,
fogdens bror kom, alla de främsta kavaljererna
i byn, som hade varit brudsvenner på Jagnas
bröllop. Till en början stegade de fram helt
tveksamt, ty det var ju inte gott att veta om inte
Antek skulle slänga ur sig något, men nej, han
räckte var och en handen och såg helt blid ut.
Det dröjde inte, förrän de bildat en tät krets
omkring honom, de lyssnade uppmärksamt till
hans tal, betygade sin vänskap och krusade och
fjäskade för honom alldeles som förr i tiden,
då han ännu var den ledande ibland dem. Han
smålog litet bittert, ty han kom att tänka på hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free