Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
dessa samma ännu i går hade vikit ur vägen för
honom redan på långt håll.
— Dig ser man då aldrig till, du går inte på
krogen heller, sade Ploszka.
— Jag arbetar från morgon till kväll, så hur
skulle jag ha tid att gå på krogen.
— Nej, det är sant, instämde de halvhögt, och
sedan gingo de småningom över till att tala om
allahanda angelägenheter i byn, om fäderna, om
flickor, om vintervädret. Samtalet ville inte komma
i farten riktigt, Antek var fåmäld och tittade
ideligen åt dörren; han väntade på att Jagna skulle
komma. Först då Balcerek började berätta om
stämman de haft hos Klembs i helgen, lyssnade
han uppmärksamt.
— Vad beslöt de? frågade han.
— Beslöt? De jämrade och gnällde och gick
an, men inte beslöt de något inte, utom att en
inte får låta avverkningen ske.
— Liksom om de kunde besluta någonting, de
där ynkryggarna! skrek Ploszka. De kommer
tillsammans och super och domderar och vojar sig,
och nyttan av’et den är lika stor som av snön
som föll i fjol, och godsherrn kan lugnt fälla
om så skulle vara hela skogen.
— Det får inte ske, sade Mateusz kort.
— Vem kan hindra, vem kan förbjuda honom?
började de skräna.
— Ni förstås.
— Vi? Jo, det skall en se! Jag sa ett ord
engång, och då röt far min åt mig, att det där var
inte min sak utan deras, gårdsägarnas. Nej, det
förstås, det är de som håller tömmarna, och inte
en jninut släpper de dem, och vi, vi hålls inte
förmer än drängar, ilskades Ploszka.
— Ja, det är för galet.
— Och så skulle det inte få vara.
— Nej, de unga skulle de släppa fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
