- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
167

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

— Inte alla.

— Om Boryna ställer sig i spetsen, så går alla.

— Men det är ingen som vet, ifall Maciej vill.

— Då ställer sig Antek i spetsen, ropade
Bal-cerek hett.

Alla de andra instämde ivrigt. Men Grzela, som
hade varit ute i världen och läste tidningen
»Morgonrodnaden», började vidlyftigt och lärt som
om han läst i bok lägga ut för dem, att med
våld gick det inte, för då blandade rättvisan sig
i och slutet på visan skulle bli, att de fingo krypa
i häkte, nej, byn skulle skaffa sig en advokat
ifrån stån, och han skulle klara upp saken.

Ingen ville höra på det där, en och annan’
kastade fram ett speord, och till sist blev Grzela
alldeles rasande och brast ut:

— Ni klagar att gamlingarna är dumma, men
själva har ni då inte ett dyft förstånd, bara pallrar
efter vad andra säger precis som barnungar.

— Boryna med Jagus och flickorna! anmärkte
någon.

Antek, som velat svara Grzela något, tystnade
och började följa Jagna med ögonen.

De kommo sent, efter kvällsmaten, ty gubben
hade länge stått emot Jozias gnäll och Nastkas
övertalningar; han hade velat att Jagna skulle
be. Strax efter middagen hade hon helt bestämt
förklarat, att hon ämnade gå och höra på musiken,
och därpå hade han skarpt svarat att det lät
hon bli; eftersom han inte gått till fogden, ämnade
han inte gå någon annanstans heller.

Hon gjorde inga försök att beveka honom.
Ursinnig sade hon inte ett ord vidare, bara stod
och grinade i vråarna, slog i dörrarna, gick och
ställde sig utanför stugan i kölden, for omkring
inomhus som ett vinande väder; det riktigt
pustade ilska om henne. Då de andra satte sig till
kvällsmaten,, kom hon inte och satte sig med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free