- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
168

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

utan började ta fram vadmalskjolarna ur kistan,
prova och göra sig fin.

Vad skulle gubben göra? Han svor och bannade
och bedyrade, att han inte tänkte gå, men till
sist måste han be henne vackert om förlåtelse
och ge sig av med till krogen.

Han trädde in högdragen och stram och hälsade
knappast på någon, ty där funnos inte många av
hans jämlikar, alla de främsta i byn voro ju
hos fogden på kristning. Sonen varsnade han inte,
fastän han såg sig noga omkring i myllret.

Antek åter tog inte ögonen från Jagna. Hon
stod nu framme vid disken och belägrades av
pojkar, som bjödo upp henne till dans. Hon sade
nej, men pratade muntert, allt under det hon
förstulet lät blicken irra ut över kroggästerna. Hon var
så vacker i dag att hur omtöcknade de än voro,
människorna, tittade de ändå häpet på henne.
Den vackraste av allasammans! Och där var ändå
Nastka, lång och grann, ackurat som en stockros,
där var Weronka Ploszkowna, rödkindad som
en georgin och inte litet säker av sig, där var
Sochas flicka, en knappt fullvuxen jäntunge, smal
om livet och med en mun som en sockerpulla,
där voro också andra vackra, smärta ena, som
drogo pojkarnas ögon till sig, t. ex. Balcereks
Marysia, en stor, ståtlig flicka, vit och fast i
hullet som en beta och bästa danserskan i byn —
men ingen gick upp mot Jagna, ingen!

Hon överglänste alla i fägring, klädsel,
hållning och genom glansen i sina blåa ögon.
Liksom rosen överglänser pioner, stockrosor,
geor-giner och vallmor, så att de alla se helt tarvliga
ut bredvid den, så överglänste hon alla. I dag hade
hon också pyntat sig som till ett bröllop: hon
hade på sig en brandgul vadmalskjol med gröna
och vita ränder, ett livstycke av blå sammet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free