- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
170

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

— Maka dig lite, släpp mig... bad hon tyst,
ty det var fullt med folk runtomkring.

Han svarade ingenting, bara slog armen hårt
om henne, sköt undan dem som stodo framför,
gick några steg utåt golvet och ropade till
spelmännen:

— En obertas, pojkar, och en riktig en!

Klart att de satte i allt vad de orkade, de

kände honom och visste, att kom han på humör,
var han man att bjuda hela krogen på traktering.

Och efter honom följde hans kamrater ut i
dansen — Ploszka och Balcerek och Grzela och
de andra, Mateusz, som ännu inte kunde för
revbenens skull, bara stampade takten och tjohejade.

Antek dansade i väg vilt, förbi alla de andra,
så att han och Jagna blevo första par, och allt
förgät han, ingenting i världen frågade han efter,
för Jagus smög sig så ljuvt intill honom, och
gång på gång bad hon, redan halvt andlös:

— Lite till, Jantos, bara lite till!

De dansade länge, vilade sig bara för att hämta
andan och dricka litet öl, och sedan gåvo de sig
åter in i dansen, obekymrade om att folk började
titta på dem, viska, göra miner och till sist
fälla högljudda anmärkningar.

Men Antek frågade inte efter något i dag.
Det hade bara behövts att han fått känna henne
nära sig, fått trycka henne intill sig, för att han
skulle mista sans och besinning alldeles. En sådan
fröjd, ett sådant jubel klingade inom honom som
om hela våren hade tågat in i honom. Han
glömde människorna och hela världen, blodet
började brusa inom honom, en obetvinglig
trotsar-kraft ville spränga hans bröst. Jagna var ock
som drunknad i salighet och förgätenhet. Som
draken i sagan for han sin kos med henne, och
hon gjorde intet motstånd. Hur skulle hon ha
kunnat det, när han svängde henne runt, lyfte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free