- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
171

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

henne högt i vädret och tryckte henne intill sig,
så att det emellanåt blev svart för hennes ögon,
och [hon miste all sans, och hela hon inte var annat
än lycka och lust och ungdom, och det enda hon
såg var hans svarta bryn, hans bottenlösa ögon
och de där röda, förföriska läpparna!

Och förstafiolerna bröto sig fram och svingade
sig ut i en melodi, som brände som vinden i
skördetid, förvandlade blodet i eld och kom
hjärtat att spritta av lust och liv. Basfiolerna
brummade takten, så att fötterna flögo och klackarna
stampade i av sig själva. Flöjten visslade och
lockade som en koltrast om våren och uppfyllde
hjärtat med en sådan ljuvlig vällust, att det gick
kalla kårar över ryggen och runt i huvudet och
andedräkten stockade sig och man ville på
engång gråta och skratta och skrika och smyga
sig intill och kyssa och flyga långt sin kos. Så
dansades det också så vilt att hela krogen
skakade och tunnorna riste under spelmännen.

Ett femtiotal par, alla sjungande och
fröjde-rusiga, virvlade om och flängde salen runt, så
att buteljerna ramlade omkull, lamporna
slocknade och nattmörker omvärvde dem. Det skulle
ha varit beckmörkt, om inte bränderna på spisen,
glödgade av luftdraget, hade yrt gnistor och sänt
upp blodröda flammor. Nu skymtade man
dunkelt det virvlande myllret, inen att skilja
karlfolk från kvinnfolk det stod inte till.
Långrockarna fladdrade som vita vingar, vadmalskjolar,
band, förkläden, glödheta ansikten, brinnande
ögon, vilda stamp, visor och hojtanden, allt var
en enda röra, snurrade som en spole och flög
genom den öppna förstudörren ut i den snöiga,
kalla vinternatten.

Antek dansade alltjämt främst, smällde
klackarna i som ingen annan, snurrade som en
virvelvind och sjönk på knä så att folk tänkte: Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free