- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
173

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

så hjärtinnerligen välmenta. Rzepeckiadeln hade
makat sig fram ur sin vrå och bekantat sig med
Lipcebönderna vid glasen, en del gåvo sig till
och med in i dansen, och flickonia sade inte
nej åt dem, för de skickade sig väl och bjödo
upp så artigt.

Anteks sällskap, idel ungdomar av främsta
släkterna i byn, höll sig för sig. Alla språkade
och skrattade och han med, men vad han sade
det visste han knappt själv. Det var som om han
mist all besinning i dag, han tänkte inte längre
på att dölja hur det var, skulle för resten inte
ha kunnat det, och frågade inte det bittersta efter
att folk runtomkring iakttog honom, stirrade och
lyddes. Vad angick det honom! Han viskade
med Jagna, han trängde henne mot väggen, slog
armen oon henne, höll hennes händer, och det
-var med knapp nöd han kunde avhålla sig från
att kyssa, ögonen irrade frånvarande, det
stormade vilt i bröstet, och han var färdig att våga
vad som helst och det just nu, inför henne, ty
i hennes blåa ögon läste han beundrande kärlek.
Också växte han med var stund, svällde av stolt
självkänsla och var som en storm redo att bryta
lös. På köpet drack han duktigt och nödgade också
Jagna, så att hon började bli helt yr och inte
visste var hon var hemma. Ibland då musiken
tystnade och det blev litet stillare i krogsalen,
sansade hon sig en smula, en förskräckelse kom
över henne, och hon såg sig häpen och
hjälpsökande omkring. Hon ville springa sin väg,
men han stod bredvid och såg på henne, och
en sådan glöd utgick ifrån honom, en sådan
kärlek steg inom henne själv att hon i samma
ögonblick glömde allt.

Till sist bjöd Antek hela sällskapet på
brännvin. Juden lämnade villigt på krita och satte
dubbla streck på dörren för vart halvstop. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free