- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
174

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

började gå runt i huvudena, och för att nyktra
till gåvo sig allihop till att dansa igen, Antek
och Jagna förstås i spetsen.

I detsamma trädde Boryna ut ur krogkammarn,
de uppbragta kvinnfolken hade hämtat ut honom.
Han tittade ett slag och begrep med detsamma hur
det var fatt. En hejdlös ilska grep honom, han
bet ihop tänderna, knäppte igen rocken, drog
ner mössan i pannan och började bana sig fram
till dem. Alla veko ur vägen, för han var vit
som väggen i ansiktet och ögonen lyste hemskt.

— Hem med dig! sade han högt, då de flögo
förbi, och ville fatta henne i armen, men i samma
ögonblick svängde Antek om och flög vidare, så
att hon fåfängt försökte göra sig lös.

Boryna tog ett språng, bröt itu ringen, slet
henne ur Anteks armar, och utan att ens se på
sonen ledde han henne ut ur krogen.

Musiken stannade av, det blev med ens
alldeles tyst, alla stodo som fastnaglade vid golvet,
ingen sade ett ord. Man förstod att något
förskräckligt skulle komma att ske, för Antek
störtade efter dem, vräkte folket åt sidan som
halmkärvar och rusade ut ur krogen. Men knappt var
han utkommen, förrän han snavade på en
trädstam, som låg utanför huset, och föll omkull i
snön. Han var emellertid genast på fötter igen
och hann fatt dem i vägkröken vid dammen.

— Gå din väg och låt bli att antasta folk, röt
gubben vänd emot honom.

Jagna sprang skrikande hemåt, men Jozia stack
en stör hon fått fatt på i gubbens hand och
gastade:

— Klå den där uslingen, far, klå honom!

— Släpp henne, släpp henne! stammade Antek
som från sina sinnen och tog några sleg framåt,
färdig att drabba till med de knutna nävarna.

— Gå din väg, säger jag, för så sant Gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free