Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Hos Borynas var det som en grav efter den där
festen — ingen gråt, inga trätor ocjh1 uppträden,
bara en tung tystnad, olycksbådande, laddad med
vrede och bitterhet.
Hela huset hade blivit stumt och mörkt och
levde i beständig fruktan och väntan på något
ohyggligt, som under ett tak hotande att störta in.
Varken efter hemkomsten eller ens dagen därpå
sade gubben ett enda ont ord åt Jagna, inte ens
för Dominikowa klagade han, det var som om
ingenting hänt.
Men han blev sjuk av all ilskan han gick och
bar på, han kunde inte stiga upp ur sängen, för
det bara kväljde honom, stack i sidan och
hettade i hela kroppen.
— Det är nog inte annat än att levern har
förstoppat sig eller också har livmodern ramlat ner,
sade Dominikowa och smörjde honom med het olja.
Han svarade inte, bara stönade och tittade upp
i taket.
— Jagnas skuld är "det inte, nej, det är det inte,
återtog hon, halvviskande så att de andra i stugan
inte skulle höra, för hon började bli mäkta
bekymrad över att han ännu inte sagt ett ord om
händelsen i går.
— Vems annars då? muttrade han.
— Men vad gjorde hon för illa? Ni lämnade
henne ensam och satte er inne i krogkammarn och
söp, musiken spelade, alla dansade och hade roligt,
skulle hon stå där ensam i en vrå som ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
