- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
181

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

voro också sura och ur humör, för gumman hade
klått upp Szymek med linbråken för att han på
Tre konungars dag hade supit upp hela tre gulden
på krogen.

Hon tittade in till grannas för att på något sätt
få dagen att gå, men inte heller där var det bra;
inte körde de direkt ut henne förstås, men de
gitte knappt tala till henne och bligade så stramt,
och allasammans utbredde de sig över gubbens
sjukdom och suckade över de onda tiderna.

Jozia slängde också åt henne förargligheter så
fort hon kom åt, och själve Witek tordes inte gå
an och pladdra som vanligt, när husbond låg
där. Det fanns ingen att tala ett ord med, enda
förströelsen hon hade var att Pietrek om
kvällarna efter arbetet satt och kvintilerade på sin
fiol i stallet, inne i stugan fick han inte för
gubben.

Och vädret var alltjämt’så kallt och blåsigt att
man var tvungen att hålla sig inne.

Först på lördagen kravlade sig gubben upp ur
sängen, fast visst inte frisk ännu, klädde sig
varmt, för det var bitande kallt, och gick ut i byn.

Han tittade in i den ena stugan efter den andra
än under förevändning att värma sig litet, än i
något ärende, och han till och med inlät sig i
språk med folk, som han annars brukade gå förbi
utan ett ord. Och överallt började han själv tala
om uppträdet på krogen, vände alltsammans i
skämt och ville gärna låta förstå, att han druckit
’duktigt och därför blivit sjuk efteråt.

Man nickade och höll med, men ingen lät lura
sig. Man visste ju hur orimligt stram av sig han
var och att gällde det äran hans, då skulle han
låtit steka sig levande utan att ge ljudet ifrån sig.
Man visste också det, att han alltid ville gälla
som förmer än andra, höll sig för den främste i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free