- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
182

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

byn och var noga om att folk inte skulle få
någon anledning till prat om honom.

Man förstod, att han nu var ute för att tysta
ner skvallret, som hade börjat gå.

Gubben Szymon, befallningsman, sade honom
till och med rätt i ansiktet såsom hans vana var:
— Tja, tja, bonn plocka ner alla sina päron
och två va de. Folks prat är som en eldbrand,
man kan inte släcka’n med nyporna, den måste
brinna ner av sig själv. Och så vill jag bara
påminna er om ett som jag sa innan ni gifte er: då
gammal tar ung, drivs hin onde inte bort med
vigvatten ens.

Boryna blev ursinnig och gick raka vägen hem.
Jagna, som trodde att när han nu väl stigit upp
igen, så var allt över, började prata med honom,
se honom kärvänligt i ögonen och kvittra som
förr. Men han hutade åt henne så barskt att hon
blev alldeles skräckslagen, och alltjämt förblev
han som förbytt, han smekte henne inte, gjorde
inga försök att ställa sig väl med henne, han röt
åt henne som åt en piga, om hon försummat
något, och bara motade henne till arbete.

Från denna dagen tog han åter styret i sin hand,
var med överallt och såg till allt. Dagen i ända
tröskade han ihop med Pietrek och vek knappt
ett steg från gården, om kvällarna satt han inne
i stugan och lagade remtygen eller snickrade
husgeråd och vaktade så noga på Jagna att hon
inte kunde ta ett steg utan att han gick och såg
efter henne. Han till och med låste undan hennes
helgdagskläder och bar nyckeln på sig.

Ja, för allt vad hon hade att utstå! Det var inte
nog med att han- grälade för minsta sak och
aldrig sade ett gott ord åt henne, han betedde sig
också som om hon inte varit matmor i huset,
bara åt Jozia gav han sina tillsägelser om vad
som skulle göras, med Jozia talade han om alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free