- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
185

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

rorisk i sitt sinne, och allt oftare kände hon
vreden jäsa inom sig. Skulden var nog delvis
Jagustinkas, som viskade till henne:

— Jagus, det gör mig sannerligen så ont om
dig som vore du mitt eget barn. Han bär sig
skamligt åt mot dig, den där gamla rackarn, och
du tiger och lider som ett lamm. Så skulle inte
andra kvinnfolk göra, ånej.

— Hur skulle de göra då? frågade hon nyfiket,
för tålamodet började tryta henne.

— Den elake rår man inte på med Iämpor utan
bara med än värre elakhet. Han behandlar dig
som en piga, och du säger inte ordet. Dina kläder
har han låst in i kistan, han vaktar vart steg du
tar, säger inte ett gott ord åt dig — och du ? Du
suckar och grämer dig och hoppas på Guds
barmhärtighet. Men när mänskan inte själv vill, är
Vår Herre också still. Om någon vore så mot mig,
vet jag allt vad jag gjorde. Jozia smorde jag upp,
så att hon sluta regera i stugan, för du är ju
matmor och inte hon, och för karlen vek jag
heller inte en tum. Vill han krig, så må han ha’t
och det så han storknar av’et. Låter en karlen
få makt över sig, då tar han snart till käppen och
en vet inte var det slutar.

Och först och främst, hon sänkte rösten till.
en viskning, mota av’en som kalven från kon,
släpp’en aldrig inpå dig, håll’en som en hund
vid tröskeln. Då får du se så mjuk och beskedlig
han tvärt blir.

Jagna sprang upp från rocken för att dölja sin
rodnad.

— Vad tar du vid dig för, din toka? Det är
väl inget ont i det. Så gör alla, jag är inte den
första som har hittat på den utvägen. Det vet en
väl, att med en kjortel lockar en karlfolket längre
än hunden med en fläsksvål, för hunden besinnar
sig förr. Och med en gammal är det lättare än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free