- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
195

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

tillfånga och det blir inte längre några
anledningar till gräl och hotelser...

— Händer aldrig, skulle det också kosta mig
aldrig det. Så länge jag lever, får han inte en
remsa jord. Att han slagit mig och sparkat mig
som en hund, det skulle jag kunna förlåta, fast
det är svårt — men om han nu också har annat
i sinnet...

— Inte skall ni fästa er vid sådant där skvaller!

— Nej, det är förstås lögn, det är det... Men
att det skulle kunna hända... jag blir kall ända
in i märgen och som virrig i förståndet, när jag
tänker på att det skulle kunna hända...

Han knöt händerna och formligen förstenades
av fasa vid blotta föreställningen om en sådan
möjlighet. Han visste ingenting, hade aldrig tänkt
åt det hållet, var till och med i sitt innersta viss
om Jagnas oskuld, men han kände, àtt bakom
sonens hat mot honom måste ligga något mera
än trätan om gård och grund, att det vilda raseri
han hade läst i hans ögon kvällde ur en annan
källa — och i detta nu kände han själv samma
kalla, hämndlystna och oblidkeliga hat. Han vände
sig till Roch och sade sakta:

— Det är för trångt i Lipce för oss båda.

— Så ni säger! utbrast Roch förfärad.

— Och Gud förbjude att jag skulle få fatt i
honom...

Roch försökte lugna honom, tala förnuft med
honom, men kom ingen vart.

— Han tänder på för mig, skall ni få se.

Och från den dagen hade han nästan aldrig

någon ro. Varenda kväll gick han och smög
och vaktade, lurade bakom knutarna, gjorde
ronder kring stuga och uthus, tittade under
taklisterna, och om nätterna vaknade han ofta, låg
och lyddes i timtal, och vid minsta ljud for han
upp ur sängen och genomsökte tillsammans med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free