- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
199

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

bara med den skillnaden, att gubben satt som
fastspikad hemma i stugan, inte gick på några
förlustelser och inte heller tillät kvinnfolken att
gå. Jagna höll på att bli rent ifrån sig, och
Jozia puttrade av ilska hela dagarna, för det var
ju odrägligt att sitta hemma jämt. Det enda lilla
nöje han tillät dem var att gå ut med långrocken,
men då bevars skulle det vara till stugor, där
bara gamla käringar kommo tillsammans.

Därför sutto de också mest hemma om
kvällarna.

En kväll mot slutet av februari hade några
stycken samlat sig hos Borynas. De hade slagit
sig ner på andra sidan förstun, där Dominikowa
satt och vävde dräll vid en lampa; de andra hade
kallt som det var krupit ihop framför spisen.
Jagna och Nastka spunno så att spolarna surrade,
kvällsvarden stod på och kokade, Jozia stökade
och snodde, gubben pustade röken från sin pipa
i rökfånget och tycktes sitta i djupa funderingar,
för knappt ett ord sade han.

Elden sprakade, en syrsa gnisslade i en vrå, då
och då dunkade vävstolen, men ingen kom sig för
att tala, fast alla kände tystnaden tryckande. Till
slut började Nastka:

— Går ni på spinnafton till Klembs i morgon?

— Marysia bad oss i dag.

— Roch har lovat komma med en bok och
läsa historier om kungar för oss.

— Jag har nog lust, men jag vet inte ännu...
Jagna såg frågande på gubben.

— Då går jag med, far... bad Jozia.

Han svarade inte, för hunden började ilsket
skälla på förstubron och Jasiek, vridna Jasiek
han kallades, smög försagt in.

— Stäng dörren, din drulle, det här är ingen
lagård! skrek Dominikowa.

— Var inte rädd, ingen tänker äta upp dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free