- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
201

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201

pojken blivit alldeles förgapad och jämt hängde
efter henne.

Nu satt han där bredvid henne, tittade
kär-vänligt och funderade just på vad han skulle
kunna säga, då fogden trädde in. Gubben och
han voro försonade nu igen.

— Jag kommer med en kallelse till er, ropade
han redan på tröskeln, ni skall inställa er inför
rätta i morgon eftermiddag.

— Är det om kon?

— Ja, så står det här, målet om kon méd
herrgårn.

— Då måste jag fara tidigt, för det är ett bra
stycke väg. Witek, gå genast till Pietrek och säg
till att han gör allt i ordning, och du följer
med som vittne. Är Bartek tillsagd?

— Jag har varit på kansliet i dag och har haft
hem inkallelser till alla, ni skall fara hela högen;
men herrgårn är skyldig, och den får betala!

— Visst är den skyldig, en sån ko!

— Kom med tvärsöver, jag har något jag vill
tala med er om, viskade fogden.

De gingo tvärsöver och blevo sittande där så
länge att Jozia måste bära dit kvällsmaten åt
dem.

Fogden försökte övertala honom, och inte för
första gången, att han skulle sluta sig till dem
och inte alldeles bryta med herrgårn, dra ut på
målet, vänta, inte förena sig med Klemb och de
andra och mera sådant. Gubben fortfor att tveka,
väga, ge undvikande svar och kunde lika litet
bestämma sig för det ena som för det andra.
Han hade ännu inte kunnat smälta, att godsherrn
inte hade kallat honom till sammankomsten hos
mjölnarn den där gången.

Då fogden såg, att han ingen vart kom, slog
han till sist fram:

— Vet ni av att jag, mjölnarn och smeden har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free