- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
217

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

— Fars! mumlade hon, då hon fick se märrens
vita bläs, men fortsatte framåt som förut.

Hon misstog sig inte, det var Boryna, som i
sällskap med Witek och Jambrozy vände hem
från tinget. De körde långsamt, ty det var knappt
görligt att ta sig fram genom drivorna, och på
de värsta ställena måste de leda hästarna vid
tyglarna. De hade tydligen tagit sig grundligt
till bästa, för de pratade och skrattade högröstat,
och alltemellanåt sjöng Jambrozy en stump som
hans vana var.

Hanka drog halsduken över ögonen och vek åt
sidan, men inte dess mindre kände gubben igen
henne vid första ögonkastet och gav hästarna en
klatsch för att komma fortare förbi. Kamparna
ökade farten, men i nästa nu fastnade de i en
ny driva. Då såg han sig om och drog åt sig
tömmarna, och när Hanka dök upp ur snöyran
och kom i jämbredd med släden, sade han:

— Lägg veden i vagnskorgen och sitt upp, så
skall du få åka.

Hon var så van att lyda hans tillsägelser att
hon genast gjorde som han sagt.

— Bylica tog Bartek upp, han satt under ett
träd och grät, de kommer efter oss.

Hon svarade inte. Dystert stirrande ut i
nattmörkret och det yrande snögloppet satt hon
hopkrupen på framsätet, flämtande av utmattning och
ännu ur stånd att samla sina tankar. Gubben såg
länge och uppmärksamt på henne. Hon var så
avfallen att det skar i en att se det utmärglade,
blåbleka, frostbitna ansiktet, ögonen voro svullna
av gråt och läpparna smärtsamt hoppressade, hon
skälvde i hela kroppen av trötthet och köld och
svepte förgäves den trasiga, gamla schalen tätare
om sig.

— Du skulle akta dig, i ditt tillstånd är det
lätt att få sig en sjukdom...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free