- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
218

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

— Vem skulle gå i mitt ställe? sade hon sakta.

— Men ge sig ut till skogs i sånt väder!

— Det var slut med bränslet, jag kunde inte
koka mat...

— Är pojkarna friska?

— Pietrus har varit krasslig ett par veckor,
men nu har han kryat till sig, så han skulle
kunna äta dubbelt mot vad han får.

Hon hade nu vaknat upp ur sin domning, sköt
halsduken tillbaka från pannan, talade frimodigt
och såg honom rätt i ögonen utan spår av den
forna rädslan och förskrämda ödmjukheten.
Gubben fortsatte att göra frågor, helt förvånad över
förändringen, han kände rakt inte igen Hanka.
Ett underligt, isande lugn präglade henne, kring
de sammanpressade läpparna låg ett drag av
stenhård, okuvlig kraft. Han skrämde henne inte
som förr, hon talade som med en jämlike och
främling om allahanda ting, utan att med ett
ord anklaga eller klaga. Sakligt och redigt gav hon
sina svar, med en röst som ljöd sällsamt hård,
liksom hade det bildat sig en isskorpa över de
förtegade lidandena, men i de förgråtna blåa
ögonen brann all hennes själs heta glöd.

— Du har blivit förändrad, ser jag.

— Nöden smider om människan och det fortare
än smeden smider om järnet.

Han förundrade sig så över svaret att han
inte visste vad han skulle säga utan vände sig
till Jambrozy och började tala om målet med
herrgården. Trots fogdens försäkringar hade han
förlorat det och dömts att betala
rättegångskostnaderna på köpet.

— Jag skall nog ta igen vad jag har förlorat,
sade han lugnt.

— Det blir nog svårt, herrgårn har långa armar
och vaktar nog på sitt.

— A, vakta det skall vi allt bli två om. Bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free