- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
220

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

och utan att vänta på fadern, som just steg
ur Barteks släde, skyndade hon in i stugan.

Där var mörkt och så kallt att det rentav
föreföll kallare än ute. Barnen sovo hopkrupna under
fjäderbolstern. Hon började göra upp eld och
styra med maten, men hela tiden bara tänkte hon
på det underliga sammanträffandet med Boryna.

— Nej, inte för aldrig det går jag, tänk vad
jag då skulle få av Antek! brast hon ut. Men
sedan kommo andra, lugnare tankar och med
dem en bitter upproriskhet mot mannen.

Vem om inte han hade vållat henne mesta
lidandet!

Gubben hade satt upp ett gåvobrev åt det där
stycket och kört bort dem, det var sant, men
Antek hade rykt på honom först, och otidig
mot honom hade han alltid varit, och så hade då
gubben blivit ursinnig till sist förstås... Rätten
hade han ju, och vemsomhelst skulle ha gjort
detsamma, marken var hans och barnens också,
men så länge han levde, hade han rätt att ge
bort hur mycket han ville. Och så snäll han
hade låtit då han sagt: Kom! och efter barnen
hade han frågat och om allt. Och hälften av allt
eländet och skammen skulle ju aldrig varit, ifall
inte Antek givit sig i lag med den där hyndan,
och den saken rådde ju gubben inte för. Hon
funderade och tänkte över, och mer och mer
försvann vreden mot Boryna.

Bylica kom också släpande, så genomfrusen
och förbi att han satt och värmde sig framför
spisen en dryg timme, innan han började berätta,
att hans krafter tagit alldeles slut och han väl
skulle frusit ihjäl, om inte Boryna kommit.

— Han fick se mig och ville ta mig upp i
släden, men när jag sa honom att du var före,
lämnade han mig åt Bartek och drev på hästarna
för att hinna upp dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free