- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
222

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

besinna sig... den onde har fått makt med honom,
men bäst det är besinnar han sig och kommer
tillbaka... Herren Gud har givit dig ett tillfälle att
ta dig ur eländet, hör inte på någon, bara spring!

Länge höll han på och övertalade och
föreställde. Men då han inte fick något svar,
tystnade han slutligen missmodig och kröp ner i
sin bädd. Hanka fortsatte att spinna, grundande
på hans råd. Ibland tittade hon ut genom fönstret
för att se efter om inte Antek syntes till, men nej,
intet spår av honom.

Hon satte sig åter till arbetet, men det gick
inte att spinna i dag, tråden gick av, spolen föll
ur hennes hand, hon bara grubblade och
grubblade över vad Boryna sagt.

Kanske det skulle gå så, kanske den stund
skulle komma att han kallade henne tillbaka.

Och långsamt, långsamt, tovande och tvekande
steg inom henne beslutet att försona sig med
gubben och vända åter till honom.

Tre stycken lider vi nöd, och snart blir vi
fyra. Hur skall jag då kunna reda mig?

Antek räknade hon inte längre, hon såg bara
sig själv och barnen och kände sig beredd att
ensam besluta för alla. Och vem skulle hon ha
frågat till råds? Vem hjälpte henne, om inte Vår
Herre och så Boryna?

Hon började drömma, att fick hon bara komma
tillbaka till gården, fick hon bara känna den
egna marken under fötterna igen, då skulle hon
klänga sig så fast vid den, spänna klorna i den,
så att ingenting i världen skulle få henne dän.
Hoppet växte inom henne, och med hoppet kom
ett sådant flöde av kraft, att hon rent svällde
av okuvligt mod, det lopp som eld igenom henne,
ögonen började brinna... Hon tyckte, att hon
redan var därborta i Borynas gård, styrde och
bestämde som matmor i huset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free