- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
223

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

Länge, väl ända fram emot midnatt, satt hon
så och drömde, och innan hon gick till vila, hade
hon beslutit, att nästa morgon skulle hon ta
barnen med sig och bege sig av till gubben. Om
än Antek förbjöd henne, till och med gav henne
stryk, skulle hon trotsa honom och gå, detta
tillfället släppte hon inte ur händerna. Hon kände
sig ha krafter till strid om så med hela världen,
nu tvekade hon inte längre, nu var hon inte rädd
för någon.

Än en gång tittade hon ut. Blåsten hade alldeles
upphört, natten var så svart att det var knappt
snön lyste litet grå, på himlen hade väldiga
moln flockat sig och välte likt stora böljor, från
de fjärran skogarna kom ett dovt brus.

Hon släckte ljuset, och viskande sina böner
började hon kläda av sig.

Plötsligt hördes ett avlägset, dämpat buller
genom stillheten, det blev starkare och tydligare,
och samtidigt föll ett eldrött sken på
fönsterrutorna.

Förskräckt sprang hon ut.

Det brann, någonstans mitt inne i byn steg
det upp pelare av eld, rök och gnistor.

Kyrkklockan började klämta och larmet tilltog.

— Det brinner, stig upp, det brinner! ropade
hon till Stach, och själv klädde hon i hast på
sig och sprang ut på stigen, men nästan i
detsamma mötte hon Antek, som kom storspringande
i riktning från byn.

— Hos vem brinner det?

— Det vet jag inte, vänd om in!

— Kanske det är hos far, för det är mitt inne
i byn, stammade hon dödligt förfärad.

— Vänd om för fan! röt han och drog henne
med våld med sig in. Han var nedblodad,
bar-huvad, hans skjorta var söndersliten, ansiktet sotigt
och vilt, ögonen glödde som i vansinne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free