- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
225

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225

som var mor till Klembs måg, en stillsam och
gudlig en, jämte Dominikowa den trägnaste i
kyrkan. Det kom ännu andra, som det är rakt
ingenting att säga om, för de voro varandra lika
som gässen i flocken, omöjliga att skilja åt på
annat än kläderna. Kort och gott, en hop
kvinnfolk samlade sig, och alla hade de något med
sig: spinnull, lin, blånor, somliga sin sömnad,
andra en packe fjäder att repa, allt för att det
inte skulle se ut som om de kommo bara för
att sladdra.

De slogo sig ner i en vid ring mittpå
stuggolvet under lampan i taket, just lika buskar på
ett blomsterland, frodiga men litet medfarna av
höstfrosten, ty allasammans voro de till åren komna.

Klembowa välkomnade alla med samma
vänliga viskning, för hon hade klent bröst och en
svag, andfådd röst. Klemb, som var en hygglig
och beskedlig man, bjöd också vänligt
välkommen och sköt själv fram stolar och bänkar.

Litet efter de andra kom Jagna i sällskap med
Jozia och Nastka och sedan ännu några flickor
och till sist också en och annan pojke.

Det var en massa folk som kommit tillsammans,
men så voro också kvällarna långa och man
hade just inget att göra. Vintervädret var bistert
och dagarna enformigt kulna, och man var led
på att gå och lägga sig med hönsen. Mjan fick
minsann ändå ligga och känna på trä så att
lederna värkte, när man skulle upp.

De slogo sig ner var det passade sig, på bänkar
och kistor, pojkarna också på kubbar, som Klembs
pojkar buro in utifrån gården. Ändå blev det
utrymme över, ty stugan var stor, fast låg och
gammaldags byggd. Den var uppförd redan av
Klembs farfars far, påstods det, och det räknades
ut att den var sina modiga hundrafemtio år.
Också började den luta mot fall, stod där och sprätte
15. — Reymont, Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free