- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
226

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

rygg som en gammal käring, och man hade måst
stötta den så att den inte skulle ramla överända.

Ännu pratade man lågmält sinsemellan, och
sorlet var så dämpat att spolarna hördes snurra
och dumpa på golvet; här och där surrade också
ett spinnrockshjul, men inte» många, man
misstrodde den där nymodiga uppfinningen och
föredrog att efter gammal sed spinna på långrock.

Pojkarna Klemb, de voro fyra stycken, resliga
som tallar och nästan vuxna, stodo nere vid
dörren och snodde rep, de andra unga karlarna
rökte cigarretter och nojsade med flickorna i
vrå-arna, så att där var ett fnittrande och skrattande
utan all ända. De äldre försmådde inte heller att
bidra till roligheten.

Till sist kom den länge väntade Roch och
strax efter honom Mateusz.

— Yr det ännu? frågade någon.

— Nej, nu är det alldeles lugnt, det artar sig
till väderleksskifte.

— Det dånar borta i skogen, det blir nog tö,
föll Klemb in.

Roch satte sig litet avsides vid en väntande
matskål, ty nu höll han skola hos Klembs
och bodde och åt hos dem. Mateusz åter hälsade
på några bekanta utan att ens låtsa se Jagna,
fastän hon satt mitt i kretsen och först av alla
fallit honom i ögonen. Hon smålog lätt, men tog
knappt ögonen från dörren ut till förstun, fast
hon försökte att inte låta märka det.

— Ja, Gud sig förbarme så det har blåst i
dag! Kvinnfolken kom hemsläpande halvdöda från
skogen, och Hanka och Bylica lär ännu inte vara
komna tiillbaka, berättade Sochowa.

— Jaja, de fattiga har alltid vinden i ansiktet,
muttrade Kobusowa.

— Ja, tänk, så det har gått för den Hanka—
började Ploszkowa, men då hon i detsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free