- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
228

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

visade Ploszkovva henne strängt, men Tereska
kunde inte lugna sig på länge och satt och
muttrade för sig själv.

— Har de varit här med björnen? frågade
Roch för att ge samtalet en annan vändning.

— Nej, men de kommer nog i rappet, för de är
redan hos klockarns nu.

— Vad är det för ena som går?

— A, det är Gulbas ohängda ungar och så
Filipkas pojkar.

— De kommer, de kommer! ropade flickorna i
detsamma. Utanför hördes ett långdraget
brummande, och sedan började det ljuda alla möjliga
slags djurläten ute i förstugan, en tupp gol, får
bräkte, en häst gnäggade, och så drillade en
herdepipa. Till sist slogs dörren upp, och först
kom en pojke iförd en avigvänd fårskinnspäls
och en toppig mössa och svärtad i synen så
att han såg ut som en tattare. I ett långt rep
drog han efter sig den omtalade björnen, hel
och hållen lindad i ärthalm, med flaxande
pappersöron på det ulliga huvudet och en röd, minst
alnslång tunga; vid tassarna hade han
halmomvi-rade käppar fastbundna, så att han gick liksom på
alla fyra. Tätt efter kom den andre förarn med
ett slagträ av halm och en käpp med en massa
krokar, på vilka hängde fläskstycken, bröd och
små stinna knyten. Därefter kom klockarns Michal,
spelande på pipa, och en hel flock av pojkar, som
stötte sina påkar i golvet och hojtade och
skrä-nade allt vad de orkade.

Björnförarn hälsade gudsfred, gol som en
tupp, bräkte som ett får, gnäggade som en hingst
och ropade så: ,

— Björnförevisare är vi från främmande land,
vid en fjärran strand bortom en skog så stor
vi bygger och bor. Där går folket på händerna
och tuggar eld mellan tänderna och det står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free