- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
230

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

kosten, och slutligen gåvo de sig då av, men
länge ännu hördes oväsen och hundskall på vägen.

— Vern var det som var björnen? frågade
Sochowa, när det blivit något så när lugnt igen.

— Vridna Jasiek vet jag, kände ni inte igen
honom ?

— Inte kände jag igen honom under den där
pälsen.

— Ja, herre je, till skoj har den där stollen
förstånd nog, anmärkte Kobusovva.

— Ni talar som om Jasiek vore alldeles fnoskig,
tog Nastka i, och Mateusz ställde sig på hennes
sida och började dra fram alla möjliga bevis
på att Jasiek bara var blyg av sig men visst inte
enfaldig. Han försvarade Jasiek så ivrigt att ingen
längre sade emot, men förstulna, menande leenden
började flyga över ansiktena.

Man intog åter sina förra platser, och ett
muntert språkande begynte. Men flickorna med Jozia
såsom den djärvaste i spetsen motade in Roch
i spisvrån och började ansätta honom med böner,
att han skulle berätta dem någon mer sådan där
historia som han hade berättat hos Borynas på
hösten.

— Kommer du ihåg vad jag berättade då,
Jozia?

— Visst! Det var ju om Herren Jesu hund.

— I dag skall jag berätta er om kungarne,
ifall ni vill.

De sköto fram en stol åt honom under lampan
och bildade en krets omkring honom, och han
tronade där lik en gammal grå ek på ängen, med
en hop småkratt i en rundel omkring, och började
långsamt och lågmält berätta.

Det blev så tyst i stugan att man bara hörde
spolarnas surr, ett sprakande i spisen då och då
eller någon sakta suck. Och Roch han förtaide om
allt möjligt underbart, historier om kungar, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free