- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
232

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

nästan andlösa, inte ett ord halkade dem förbi.
Jagna kunde inte spinna alls, hennes händer
sjönko, hon böjde ner huvudet, och med kinden
mot rocken häftade hon de blåa, tårfyllda ögonen
på Roch, som föreföll henne lik ett helgon
ner-stiget ur sin ram. Han såg verkligen också så
ut med sitt gråa hår, sitt långa, vita skägg och
de ljusa ögonen, som tycktes skåda in i andra
världar. Hon lyssnade till honom med hela sin
själ, med hela sitt innerligen andäktiga hjärta, var
så helt med att hon knappt kunde andas för
rörelse, såg allt och följde med själen dit han
ledde med orden. Allra mest grep henne den där
berättelsen om kungen och bondedottern. Jesus,
så vackert hon tyckte det var!

— Och det var en riktig kung, som levde så
där samman med bondfolk? frågade Klemb efter
en lång tystnad.

— Ja, en riktig kung.

— Jesses, jag dog väl på fläcken, om en kung
talte till mig, viskade Nastka.

— Sa han ett ord till mig, skulle jag följa
honom till världens ända, ja, till världens ända!
utbrast Jagna lidelsefullt, gripen av en så
mäktig känsla att hade han uppenbarat sig i detta
nu och sagt det där ordet, så skulle hon ha
givit sig av som hon gick och stod, ut i mörkret
och kölden.

De började ansätta Roch med frågor om var
de funnos de där slotten och härarna och
rikedomarna och härligheterna och kungarna, var, var ?

Och han utlade sakerna och undervisade dem
litet vemodigt men så vist, att de måste sucka
tungt och togo sig till att begrunda ordningar
och inrättningar i världen.

— I dag står i människans hand, men i morgon
i Guds, sade Klemb.

Roch var nu trött och ville vila, men som allas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free