- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
237

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

Det var en för märkvärdig och uppbygglig
berättelse tyckte alla, och det blev många
utläggningar om hur Herren Jesus alltid straffar
det onda och belönar det goda och inte
förgäter ens en hästkrake.

— Ja, inte ens masken i väggen kan dölja sig
för hans öga.

— Inté den allra hemligaste tanke eller ett
syndigt begär, tillfogade Roch.

Jagna ryckte till vid dessa ord, ty just i
detsamma trädde Antek in. Men knappt, någon lade
märke till honom, ty Walentowa hade börjat
berätta så underbara ting om en förtrollad
prinsessa att spolarna upphörde att surra, alla
händer sjönko; man satt där idel öra och vågade
knappt andas.

Så gick denna februarikväll.

Själarna lyfte sig, stego ända upp mot himlens
sky och flammade som tyre, och som på
brokiga fjärilsvingar susade suckar och drömmar och
längtan genom stugan.

De spunno in sig i sagornas skiftande,
glimmande väv, så att den torftiga, gråa alldagsvärlderi
alldeles försvann för deras blickar.

De irrade över dunkla fält, lysta av spöksyner,
som flammade upp likt fnöske, de vandrade till
silverklara vatten, fulla av porlande sång och
hemlighetsfulla röster, i förtrollade skogar med
riddare och varulvar, sagoslott, hemska spöken
och eldsprutande drakar, bävande stodo de vid
korsvägar, där vampyrer skriande susade
förbi, där missdådare jämrade i fördömelsens vånda
och troll kommo flygande på läderlappsvingar; de
irrade kring fridlösa självmördares gravar, i
förfallna slott och öde kyrkor lyssnade de till
sällsamma röster, följde med blickarna ändlösa
spök-tåg, än voro de på blodiga slagfält, än under
vattnen, där svalorna sova flätade samman i långa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free