Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
lade hon det med en röd och blå penna Antek
stack till henne. Hon var så fördjupad i sitt arbete,
så upptagen av att lyssna att hon förgät hela
världen, till och med honom, och inte märkte,
att han började bli otålig och förstulet gav henne
några tecken. Ingen annan märkte det heller, så
spänd var allas uppmärksamhet.
Bäst det var började hundarna ute på gårdarna
ursinnigt skälla och tjuta. En av Klembs pojkar
gick ut och kom tillbaka och berättade, att en
karl hade stått utanför fönstren och givit sig till
att springa.
Man fäste sig inte vid det och märkte heller
inte, att en stund senare, då hundarna tystnat, ett
ansikte blixtsnabbt gled förbi rutan. En enda av
flickorna skrek förskräckt till och spärrade häpen
upp ögonen.
— Det är någon utanför fönstret! ropade hon.
— Det knarrar steg i snön.
— Det låter som om någon klättrade uppför
väggen.
Alla lyssnade skräckslagna, utan att våga röra
sig ur stället.
— När man talar om trollen står de i förstun,
viskade någon.
— Det har kallats på den onde, och kanske
han har kommit och ser ut vem han skall ta.
— Jesus Maria!
— Titta ut, pojkar, det är nog ingen därute,
det är bara hundarna som välter sig i snön.
— När jag tydligt såg’en genom fönstret — ett
huvud som en stäva och röda ögon!
— Bara inbillning av dig, sade Roch, och då
ingen ville titta ut, gick han själv ut på gården
för att lugna dem.
— Jag skall berätta er en historia om Guds
moder, så försvinner synerna strax, sade han och
satte sig på sin förra plats. Man lugnade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
