- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
244

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

Men barn kom det inga, för hur hade det varit
möjligt Guds välsignelse förutan.

Det grämde Jastrzomb bitterligen, och om
nätterna tänkte han ibland på hur han skulle komma
att brinna i helvetets eld, och varken åt rikedomar
eller något kunde han fröjda sig... Till sist måste
Michalek förehålla honom, att alla möjliga
rikemän, herrar, kungar, lärda, ja, till och med de
största biskopar, hade sålt sig åt djävulen för
livstiden och ingen av dem bekymrade sig
fördenskull eller grubblade över hur det skulle bli efter
döden, utan bara gjorde sig glada dagar och njöt
av vad han hade.

Då lugnade sig Jastrzomb och förhärdade sig
än mera mot Gud, så att h’an till och med högg
ner korset i skogsbrynet, kastade ut
helgonbilderna och ville ge sig till att slå sönder själva
Czenstochowabilden för att den stod i vägen, där
han skulle plöja. Det var med knapp nöd hustrun
fick honom till att låta bli.

Så förrunno åren likt en strid ström,
rikedomarna växte till det omätliga, och med dem följde
ett sådant anseende, att kungen själv kom och
besökte honom, inbjöd honom till sitt hov och
och gjorde honom till sin kammarherre.

Allt högmodigare blev Jastrzomb, såg ner på
alla andra, förtryckte de fattiga, gav all redlighet
en god dag och aktade all världen för ingenting.

Den kortsynte! Han tänkte inte på vad detta
skulle komma att kosta honom.

Till sist kom också vedergällningens timme.
Herren Jesus miste tålamodet med den förstockade
syndaren...

Domens och straffets tid var inne.

Först överföllo honom svåra sjukdomar och
släppte honom ej för ett ögonblick.

Sedan tog pesten hans boskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free