- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
246

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

ta, där har jag- ingenting att skaffa, och ’han for
till herrgårn för att spela kort.

Hon började bitterligen gråta, kastade sig på
knä för Guds moder av Czenstochowa och
bön-föll under heta tårar om förbarmande.

Och den heliga jungfrun varkunnade sig och
talade:

— Gråt inte, kvinna, din bön är hörd.

Och hon trädde ned till henne ifrån altaret,
sådan hon stod där, i gyllene krona och blå mantel
översållad med stjärnor, med radband vid gördeln,
strålande av godhet, helig över allt heligt och
och en morgonstjärna lik... Kvinnan föll på sitt
ansikte för henne.

Med sina heliga händer upplyfte hon henne,
torkade medlidsamt hennes tårar, tryckte henne
till sitt hjärta och sade: ^

— För mig till din stuga, kanske jag kan göra
något, trogna tjänarinna.

Hon lät visa den sjuke för sig, och hennes
medlidsamma hjärta blev svårt betryckt.

— En präst måste det till, jag är bara en kvinna,
och sådan makt har jag inte som Jesus givit
prästerna. En lymmel är han, prästen, en usel
herde, folket bekymrar han sig alls inte om, och
hårt kommer han att straffas för det, men han
ensam har makt att ge syndaförlåtelse... Jag
går själv till herrgården efter den uslingen...
Se där har du radbandet, värj syndaren med det,
tills jag kommer igen.

Gå till herrgårn — det var lättare sagt än
gjort det... Kolsvart natt, storm, regn, smuts,
ett långt stycke väg, och på köpet satan och
hans anhang soin drev sitt ofog i natten.

Men Vår fru hon lät inte skrämma sig av något,
Nej minsann vad hon det gjorde. Hon bara svepte
en schal om sig för regnet, och så gav hon sig
ut i svarta natten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free