- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
247

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

Illa trött och våt inpå bara kroppen kom
hon fram till herrgårn. Hon knackade på och
bad så ödmjukligen, att prästen genast skulle
komma till en sjuk, men när han såg, .att det
var en fattig stackare och ett hundväder ute,
lät han hälsa, att han skulle komma nästa morgon,
nu hade han inte tid, och han fortsatte att dobbla
och pimpla och leva lustigt ihop med herrarna.

Guds moder suckade bedrövat över hans
plikt-förgätenhet och lät så strax en förgylld karet
med lakejer bak köra upp på gården, förklädde
sig själv till starostinna och trädde in i rummet.

Då följde förstås prästen med och det utan
att töva.

De kommo medan tid var, men döden satt redan
på tröskeln, och djävlarna försökte med våld
tränga sig in till mannen för att föra bort honom
levande, innan prästen hann komma med
sakramenten. Hustrun hade all möda att värja honom
än med radbandet, än med helgonbilden, än med
en bön och Jesu namn.

Jastrzomb biktade sig, ångrade sina synder, bad
Gud om förlåtelse, fick tillgift och gav i samma
stund upp sin anda. Den allerheligaste modern
själv tillslöt hans ögon, välsignade kvinnan och
sade så till den förfärade prästen:

— Kom med mig!

Förvirrad och yr följde han med, och
utkommen tittade han sig omkring — där syntes
varken karet eller lakejer, bara regn, smuts, mörker
och döden, som följde honom hack i häl... En
stor skräck grep honom, och han gav sig till
att i den heliga jungfruns spår springa till kapellet.

Och där fick han se hur hon, nu åter i mantel
och krona och omgiven av änglaskaror, steg upp
på altaret och intog sin plats.

Då igenkände han himladrottningen, och i
dödlig ångest föll han på sina knän, brast i snyft-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free