- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
248

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

ningar och sträckte upp sina händer och bad om
förbarmande.

Men den heliga jungfrun såg vred på honom
och talade:

— I månghundrade år, tills ditt skuldmått är
gäldat, skall du ligga där på knä och gråta över
dina synder.

I samma nu förvandlades han till sten; och
sten har han förblivit. Med armarna sträckta mot
höjden ligger han där på böjda knän sen
månghundrade år och gråter om natten och väntar på
förbarmande sent och tida, amen.

Ännu den dag i dag är kan man se den där
stenbilden i Bombrowa vid Przedborze, den står
utanför kyrkan till evärdlig åminnelse och en
varnagel för syndarna, att straffet för onda
gärningar aldrig uteblir.

En lång och djup tystnad sänkte sig över
rummet, envar begrundade det hörda, envar var
uppfylld av andaktens, bävans och de fromma
föresatsernas heliga stillhet.

Vad kan också sägas i en stund, då
människosjälen vidgar sig som järn i elden, sväller av
känsla och ljus, så att bara man snuddar vid den,
är den färdig att upplösa sig i ett stjärnregn och
spänna sig som en båge mellan himmel och jord.

Därför blevo de stumma, tills sista återskenen
inom dem börjat slockna. Mateusz drog fram sin
flöjt, satte sig att fingra på den och locka fram
toner så svävande lätta och glittrande som dagg
över spindelväv, Sochowa började sjunga »Under
ditt beskydd», och de andra instämde sakta. Sedan
kom småningom än det ena än det andra på tal,
och det vart sig likt igen.

Ungdomen började skratta och stimma, för
Te-reska, soldathustrun, satte lustiga gissgåtor på
pojkarna. Som emellertid någon förmält, att Bo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free