Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
förstun, gick det en stöt igenom mig... och
det var ju bara... för det... jag gick till
Klembs... och jag trodde du aldrig skulle
komma...
— Men när jag kom, låtsade du att du inte såg
mig.
— Så ’dum du är!... Skulle jag titta, så de andra
märkte något? Men det högg till i mig, så det
var ett under jag inte ramlade från stolen...
jag måste dricka vatten för att komma till mig...
— Du!
— Du satte dig bakom mig, jag kände det, men
tordes inte vända mig om och se på dig, jag
tordes inte säga något... och hjärtat bultade
i mig, så folk måste ha hört’et... Jesses! Jag
hade så när skrikit högt, så glad var jag.
— Jag hade just gjort upp att vi skulle träffas
hos Klembs och sen följas åt därifrån...
— Jag ville springa hem, men så tvang du
mig...
— Ville du inte, Jagus, säg?
— Jag har nog ofta tänkt att det skulle gå så
här... ofta...
— Tänkte du det? Tänkte du det? viskade
han lidelsefullt.
— Om jag tänkte det, Jantos! Jämt, jämt...
Nej, därborta vid stättan är det inte bra...
— Nej, det har du rätt i... Men här kommer
ingen... Här är vi ensamma...
— Ensamma... Och så mörkt... viskade hon
och kastade sig om hans hals och omfamnade
honom med hela makten i sin lidelse och kärlek ...
Det blåste inte längre ute på fälten, endast
ibland kom en mjuk fläkt och strök likt en
smeksam viskning över deras heta ansikten. Varken
stjärnor eller måne lyste, himlen hängde låg,
strimmad av trasiga, smutsfärgade moln, just lika en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
