- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
255

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

255

Liksom safterna, som förborgade bo i jordens
inre, vakna var vår, svälla i odödligt begär och
sträva hän mot varann över världsmurarna, komma
strömmande från jordens alla ändar och kretsa
genom himlarna, tills de finna varann, förenas
och befrukta varann för att sedan stå för det
häpna ögat som vår, som blomma, som
människosjäl eller suset i gröna träd...

Så hade också de drivits hän mot varann genom
långa längtansdagar, genom dagar av kval, genom
tomma, långa, gråa dagar, tills de slutligen funnit
varann och i ett samfällt, okuvligt skri av
’begärelse störtade i varandras famn och slingrade
sig samman lika olösligt som ett par furor dem
stormen rycker upp och slungar på varann; och de
famna varann förtvivlat med all sin makt och
vackla, svikta och spjärna i dödsångest, tills de
förenade störta i döden...

Och natten överskyggade och omslöt dem, så att
det förutbestämda måtte ske...

Rapphönsen började locka på varann
någonstans i mörkret, så nära att man hörde flockens
tramp, det ljöd ett rappt vin av vingar som lyftes
till .flykt och smällde mot snön. Enstaka läten skuro
stillheten, och från byn ljöd ett dämpat men
kraftigt galande.

— Det är sent... viskade hon ängsligt.

— A, det är inte midnatt på länge ännu, de gal
bara mot väderleksskifte.

— Det blir visst tö.

— Jaa, snön är kram.

Inte långtifrån dem, kanske bakom stenen de
sutto på, började harar krumbukta och jaga varann
som i yr lek, och till sist kilade hela flocken
förbi dem, så att de förskräckta flögo upp.

— De parar sig, bestarna, och då blir de som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free