- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
256

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

blinda och skyggar inte för folk ens. (Det lider
mot våren.

— Jag trodde det var något vilddjur.

— Schss, huka dig ner, viskade han i förskräckt
ton.

De tryckte sig stumma intill stenblocket. Ur
det av snöglansen svagt upplysta mörkret började
långa, krypande skuggor dyka fram... hukande
smögo de sig framåt... ibland försvunno de
alldeles som om jorden slukat dem, endast ögonen
lyste som lysmaskar i snåren. På kanske endast
några famnars avstånd ifrån dem drogo de förbi
och försvunno så alldeles i mörkret. Men
plötsligt ljöd ett kort, jämrande skri, en hares
dödsklagan, så ett häftigt tramp, rosslingar, ett hemskt
tummel, knastret av ben som krossades, ett bistert
morrande, och sedan bredde sig åter en djup,
ängslig stillhet.

—- Vargarna tog en hare.

— Tänk att de inte vädrade upp oss.

— Vi sitter inte i vind för dem.

— Usch, jag är rädd... låt oss gå... det är
så kallt, hon ryste till. Han drog henne intill sig
och värmde henne med sådana kyssar att bägge
med ens glömde hela världen. Med armarna hårt
om varandras liv började de gå en liten stig,
som de händelsevis funno framför sig; deras tungt
vaggande gång påminde om träd, som överrikt
blommande sakta vagga av och an i bisurret.

De tego; men kärleksrusets stumma jubel stod
omkring dem likt soldallret över vårliga fält, de
voro som blommande, solsmekta vårmarker, som
blommor lyste deras ögon, som de solbaddade
fälten hävde sig deras bröst i heta andetag, som
de spirande gräsen skälvde de, som bäckarnas
krusade och glittrande vatten var deras sinne,
som fåglarnas dämpade kvitter deras hjärtas sång.
Deras pulsar bultade i takt med heliga moder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free