- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
257

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

jord, deras blickar föllo som äppelblommens tunga
regn, och halvviskade, sparsamma ord bröto fram
ur själens innersta som de ljusa skotten bryta
fram på träden i majdagarna, deras andedräkt var
som de smekande fläktarna över sädesbrodden
och själarna som en solljus vårdag, som ett
sädesfält i växt, fullt av lärkkvitter, dagrar och sus,
lysande grönt, lysande av fröjd att vara till.

Ibland förstummades de plötsligt och stannade,
försjönko i något slags dvallikt mörker, som då
ett moln går över solen och världen förstummas
och förmörkas och för ett ögonblick förlorar sig
i vemod och bävan.

Men i nästa nu vaknade de ur bedövningen,
jublet flammade upp inom dem igen, det gick
en klang genom själarna, som bevingade av lycka
svingade sig till så himmelshög flykt att de sig
själva ovetande brusto ut i en lidelsefull sång.

De vaggade i takt med tonerna, som tycktes
sväva på regnbågsvingar och dalande som ett
stjärnregn slukades av den ödsliga, tomma natten.

Ingenting fanns längre till för dem, de gingo
tryckta intill varandra, viljelösa, förlorade i varann,
rusade av den övermänskliga känslomakt som
burit dem upp i det överjordiska och bröt sig
fram i den sällsamma, nästan ordlösa sången.

... En vild och stormande sång flödade som
en flod genom de överfulla hjärtana och klang
ut i all världen som ett kärlekens segerrop...

... och som brinnande blod lågade den i
mörkrets och nattens kaos...

... och stundom var den som ett tungt bnis
av vatten, som spränger isbojorna...

... och förtonade i ett knappt hörbart, smekande
sus, likt sädesböljornas som vagga i solen...

... och tonernas gyllene länkar brusto och
för-spredo sig med vinden och rasslade tunga över
åkrarna, tills de voro blott nattens skri, en hjälplös
17. — Re y mon t. Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free