- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
258

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

snyftning, en övergivens rop, undergångens och
fasans röst...

... och dogo bort i gravstillhet.

Men efter ett ögonblick svingade de åter i
vilt susande flykt upp mot solen, hjärtana
bräddades med sådan salighet och så helt kände de
sig ett med alltet, att fram ur dem bröt en hela
jordens lovsång, tillvarons eviga jubelrop.

— Jagus! viskade han med ett förvånat tonfall,
liksom upptäckte han henne vid sin sida.

— Ja, visst är det jag, svarade hon sakta, med
gråt i rösten.

De befunno sig på stigen, som löpte längs
med byn bakom uthusen.

Plötsligt började Jagna gråta.

— Vad är det?

— Vet jag det... Det är något som pressar,
så att tårarna bara vill rinna.

Han blev helt bekymrad, de satte sig ner på en
bjälke, som sköt ut från en logknut, han slog
•armarna hårt om henne, och likt ett barn smög
hon sig intill honom. Hennes ögon stirrade
frånvarande, och tårarna droppade ner från dem som
dagg från en blomma. Han torkade av dem än med
handen än med rockärmen, men de runnö och
runnö...

— Är du rädd?

— Vad skulle jag vara rädd för? Men det
känns så märkvärdigt stilla i mig, det är som
om döden stode bredvid mig, det är något som
drar och sliter i mig, så jag skulle vilja sta och
flyga med molnen däruppe på himlen...

Han svarade ingenting, och de förstummades
båda. Det hade plötsligt mörknat inom dem, en
skugga föll över själen och grumlade de klara
djupen och fyllde dem med en så underlig,
trånande smärta att de än mäktigare drogos till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free