Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Snön föll oavbrutet och täckte småningom allt,
men på sina ställen smälte den för dolda glöd,
och ibland ringlade det upp svarta rökstrimmor
ur kringspridda halmtappar, och en blek,
knastrande eldslåga sköt i höjden. Men då rusade
genast karlar till och började raka med
brand-hakar, trampa, slå med käppar och kasta snö
över.
De hade just tagit bukt på en dylik eldhärd,
då någon, visst en av Klembs pojkar, med
brandhaken drog fram en halvförbränd trasa och lyfte
den i vädret.
— Jagnas förkläde, fnyste Kozlowa
försmädligt, för man visste redan nogsamt vad som hade
hänt.
— Gräv, pojkar, kanske hittar ni ett par byxor
också.
— Nej, dem fick han visst med sig, ifall han
inte tappade dem på vägen.
— Flickorna har redan letat, för någon sa visst
åt dem.
— Tänkte väl bära dem till Hanka, pratade de
i munnen på varandra och gapskrattade.
— Tig med er! Skall ni stå här och sladdra
och göra er lustiga över andras olycka! röt
befallningsmannen förargad. Hem med er, käringar!
Vad står ni här för? Har ni inte pladdrat nog
än? och han ville mota i väg dem.
— Vad har ni med oss att göra? Sköt ert
ni, eftersom ni är lejd till det, skrek Kobusowa
så ilsket att befallningsmannen endast tittade på
henne, spottade och gick upp på gården. Ingen
rörde sig från stället, och kvinnfolken började med
fötterna skjuta till varann förklädet, syna det och
dämpat och upprört berätta något.
— En sån där borde en driva ut ur byn med
högafflarna, som en häxa, sade Kobusowa högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
