Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
— Sa jag inte redan på bröllopet, att det skulle
komma att gå galet? tillfogade hon med högre
röst.
— Jesses, sånt evigt elände! jämrade Sochowa
och tog sig om huvudet.
— Han blir nog insatt ska ni få se.
— Och det är inte mer än rätt, hela byn kunde
ju ha brunnit ner.
— Jag låg just och sov som bäst, då Luka —
han hade varit ute med björnförarna — bultade
på rutan och skrek: »Det brinner!» Jesus Maria!
Fönstret var så rött, som om rutorna varit
glödande kol, jag hade så när fått hjärtslag... och
så började det klämta... och folk skrek ...
berättade Ploszkowa.
— Så fort jag fick höra, att det var hos Boryna
det brann, flög det tvärt för mig, att det var
Antek som varit framme, avbröt henne någon.
— Sch, sch, ni talar som om ni med egna ögon
sett’et.
— Nej, sett’et har jag ju inte, men alla säger
ju så...
— Jagustinka har spått det här länge.
— Ja, det slår inte fel att de slår’n i black
och sätter in’en.
— Hur skulle de kunna det? Har någon sett
honom? Finns det vittnen? Va? anmärkte
Bal-cerkowa, som var en stor processmakerska och
hade reda på lagen.
— Men kom inte gubben på honom?
— Gubben kom på honom med något annat,
och om han också såg att Antek tände på, så
kan han inte vittna, för han är far hans och
de lever i osämja med varann.
— Det där är höga rättvisans sak och inte
vår, men vem är skyldig inför både Gud och
människor om inte den där slynan Jagna? Säg!
höjde Balcerkowa på nytt sin stränga röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
