- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
266

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26b

— Ja, det är sanning det! Jaa! En sån
liderlighet! En sån synd! viskade de dämpat, flockade
sig tätare tillsammans och började kappas om
att rada upp hennes synder.

Småningom höjde de rösterna och började allt
ursinnigare racka ner på henne, de drogo fram
både sådant som hänt och sådant som inte hänt,
vad man hört någon gång och vad man själv
satt ihop; allt gammalt agg, all gammal avund
höjde väsande huvudet, och som ett stenregn
susade öknamn, okvädinsord, hotelser, elaka,
hatfulla ord, och hade hon uppenbarat sig i detta nu,
skulle de säkert rusat på henne med knytnävarna.

Karlarna, i en grupp för sig, språkade lugnare,
men voro inte mindre hätska mot Antek. Vrede
upptändes småningom i alla sinnen, det gick ett
svall av förbittring genom skarorna, ögonen sköto
blixtar, nävarna knötos hotfullt, hårda ord susade
som stenar. Själve Mateusz, som i förstone
försvarat Antek, teg till sist och sade bara:

— Han måtte ha mist förståndet, när han kunde
ge sig till att göra något sånt.

Men då sprang smeden ursinnig fram och
började påminna om att Antek redan länge hotat med
att tända eld, att gubben hade vetat det och
gått och vaktat hela nätterna i ände.

— Att det är han som gjort’et, det skulle jag
•kunna ta på min ed, och för resten så finns det
vittnen, de kan intyga, och en sån där måste
ha straff, han måste! Gick han intei jämt och
eggade upp pojkarna mot de äldre och satte
i dem allt möjligt ont, jag vet nog vilka, jag
till och med står och ser på dem, och ännu
vågar de försvara en sådan där! skrek han
hotfullt. Från en sån går det ut en smitta över hela
byn, och i häktet me’n, till Sibirien me’n eller
också däng’en i skallen som en galen hund, för
inte nog med att han ger sig i lag med sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free