- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
267

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

267

egen styvmor, så går han och tälider på också.
Det var ju ett under att inte hela byn brann ner!
ropade han lidelsefullt Det var nog så, att han
hade några beräkningar med det.

Roch, som stod litet avsides med Klemb, begrep
det och inföll:

— Ni står honom väldeligen emot, fast det inte
är längre sen än i går ni satt och söp med
honom på krogen.

— Fiender till mig är alla som kan bringa hela
byn till tiggarstaven.

— Men godsherrn är ni inte fiende till, inföll
Klemb allvarsamt.

Smeden skrek över dem och fick andra med sig,
och sedan gav han sig in bland folket, hetsade
upp, manade till hämnd och slungade ut de
oerhördaste beskyllningar mot Antek. De redan förut
upphetsade sinnena råkade i vild svallning. Man
började ropa, att inordbrännaren skulle hämtas
hit, slås i bojor och föras till stadshäktet, andra,
ännu hetsigare tittade sig redan om efter
tillhyggen och ville rusa i väg till hans stuga, släpa
ut honom och ge honom ett kok stryk, så att han
skulle minnas det hela livet. Ivrigast därvidlag
voro de som själva fått känna på Anteks nävar.

Det blev ett larm och ett skrän, svordomar och
hotelser surrade i luften, de packade skarorna
böljade soin en buskskog för stormen, svallade mot
staketen, pressade sig fram mot grindarna och
strömmade undan för undan ut på vägen. Förgäves
kom fogden och försökte lugna, förgäves sökte
befallningsmannen och några bland de äldre tala
förstånd, deras röster drunknade i helveteslarmet,
och själva rycktes de med av strömmen; ingen
varken hörde eller aktade på deras tal, alla rusade
skränande framåt, som burna av en stormvind.

Plötsligt började Kozlowa armbåga sig fram
och gasta:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free