Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Redan samma natt fick hon veta allt av
Weronka.
Själen liksom dog i henne och låg där som ett
naket, stelnat lik. De första två dagarna satt hon
som fastvuxen vid rocken, hon skulle låtsa spinna,
men rörde händerna viljelöst som en människa i
dödskampen och stirrade med tom, utbränd blick
in i sig själv, in i denna svarta natt av sorger,
oförrätter och olyckor. Hon sov inte, hon åt inte,
hon visste inte vad som försiggick omkring henne,
inte ens barnens gråt brydde hon sig om. Till sist
förbarmade sig Weronka med henne och började
se till barnen och gubben, som till råga på allt
blivit sjuk efter vandringen till skogen och låg
på ugnsbänken och stönade.
Antek var nästan alls inte hemma. Han gick i
dagbräckningen och kom hem sent på kvällen,
och varken henne eller barnen tittade han åt. Själv
skulle hon för resten inte kunnat förmå sig att
säga ett ord till honom, så förbittrad och
förstenad var hon i själen.
Först tredje dagen kom det litet liv i henne.
Hon vaknade som ur en hemsk dröm, men så
förändrad att det var som om ett helt annat väsen
reste sig ur denna dödsdvalan. Ansiktet var
askgrått, fårat, åldrat och så stelt som om det varit
skuret i trä, endast ögonen brunno med skarp, torr
glans, läpparna voro hårt slutna, och så avfallen
var hon att kläderna hängde på henne som på en
stör.
Hon återvände till livet, men också invärtes
förändrad, ty även hennes gamla själ var som
förbränd till aska. Men i sitt hjärta kände hon
en sällsam, aldrig förr förnummen kraft, en
okuvlig kraft till liv och kamp, en trotsig visshet att
hon skulle övervinna och besegra allt.
Hon kastade sig över de ängsligt gråtande
barnen, slog armarna om dem och hade så när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
