- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
276

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

Nu var hon inte längre rädd för hans
vredesutbrott, så främmande och fjärran var han henne
att hon själv förundrade sig över det. Ibland kunde
väl något likt en sista liten låga av den forna
kärleken fladdra upp inoin henne, men då släckte
hon den avsiktligt med minnet av oförrätterna som
aldrig kunde förlåtas.

Folket gav sig just åstad till kyrkan, då hon
vek in på poppelvägen.

Det blev en förunderligt klar och vacker dag.
Solen sken ända från sin uppgång, den starka
nattfrosten hade ännu inte löst upp sig i tö, från
taken föll droppet som glittrande pärlsnodder, och
det frusna vattnet på vägar och i diken lyste som
spegelglas, de rimfrosthöljda träden började
gnistra i solen, flammade upp och läto sin
silver-spånad falla till marken. Den klara, blå himlen
beströdd med små vita molntappar spelade i solen
som en blommande linåker, där en fårskock smitit
in och fördjupat sig så att man nätt och jämnt
ser de vita ryggarna. Luften var så ren och frisk
att man med välbehag andades in den. Hela
världen fröjdades, vattenpussarna blänkte, den frusna
snön skiftade i guld, på vägarna åkte barnen
kana och gastade förtjust, här och där satt någon
gamling utanför stugväggen och värmde sig i
solen, själva hundarna skällde av pur förnöjelse
och jagade kråksvärmar, som hoppade omkring
och letade efter ätbart. Från den underbara,
sol-genomglänsta himlarymden göt sig ljus och nästan
vårlig värme över all världen.

I kyrkan slog en genomträngande kyla och en
djup, andäktig tystnad emot Hanka. Den stilla
mässan förrättades redan inför högaltaret, och
den i from bön försjunkna församlingen fyllde
mittskeppet, som låg badande i ljus. Försenade
kyrkobesökare strömmade oavbrutet in.

Men Hanka trängde sig inte in ibland alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free