- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
278

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

Med högburet huvud besvarade hon folks
hälsningar och lät de nyfikna blickarna ej bekomma
sig. Oförskräckt, om ock med en invärtes
darr-ning, vek hon in på Borynas gård.

Gud, så längesedan hon satte sin fot här, så
länge hon bara hade gått och strukit häromkring
som en bortmotad hund! Nu omsvepte hon med
en blick full av kärlek huset, uthusen, staketet,
vartenda rimfrostgnistrande litet träd, så väl
bevarat i minnet som om det vuxit upp ur hennes
hjärta, närts med hennes blod.

Hela själen log i henne, och hon kände sig
färdig att kyssa marken, så högtidligt glad var
hon. Knappt hade hon närmat sig förstubron,
förrän Lapa kom rusande emot henne och började
tjuta av förtjusning, Jozia tittade ut ur förstun
och blev stående stel av häpnad, inte troende
sina egna ögon.

— Hanka! Kors i all världen, Hanka!

— Ja, det är jag, känner du inte igen mig?
Är far hemma?

— Jaa... han är inne... tänk att ni
kommer... Hanka! och flickungen brast i gråt och
kysste hennes händer som hade hon varit hennes
köttsliga mor.

Boryna, som känt igen rösten, kom själv ut och
mötte och förde henne in i huset. Snyftande
kastade hon sig för hans fötter, upprörd både av
hans anblick och alla minnena, som strömmade
emot henne ur varenda vrå i detta älskade hus.
Men hon lugnade sig strax, för gubben började
fråga om barnen och’ uttryckte vänligt sitt
bekymmer över hennes avtärda utseende. Hon
berättade allt, ingenting fördolde hon. Hon å sin
sida förskräcktes över förändringen som
försiggått med honom, han hade åldrats mycket, blivit
mager som en sticka och starkt böjd, endast
ansiktet var sig likt, blott än bistrare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free